hurtsoul

Det känns skönt. har nu gått ner 4 kg ungefär. Känns som att jag är på väg till att må bättre. Det kanske är solljuset som gör att endorfinerna fotplantar sig. Eller att jag tränar förbrilt. Jag har ett mål. och det ska jag nå. utan segande, utan att kräkas upp maten, utan osunda vanor.

Jag har en underbar pojkvän och katt som stöttar mig. de vet om precis allt vad jag känner. Deras sätt att allt utom dömmande. Och det är ett stenblock som faller från hjärtat varje gång jag pratar med dem. Den ena kommer med visa råd och sunda ord. den adra bara lyssnar och ger närhet.

Jag önskar att jag är på väg åt trätt håll.
Jag vill inte fly längre. Min teurapeut satt ett ultimatum. Sluta kräkas, annars kommer vi inte åt din ångest. kommer vi inte åt din ångest så kan vi inte jobba med den.

Sant men svårt.

Ska träffa henne i morgon och ska med stolthet i rösten säga att jag inte fallit för frestelsen att kräkas en enda gång!!!
Visst att jag har tränat dessto mer. Men det känns sundare än att kasta upp.

Sol, mina änglar, träning och snus är vad som tar mig sakta mot mitt mål.
Målet är att ta steg framåt... noll tolerans till ett steg fran, två steg bak!