hurtsoul

Ångesten river som ett rivgärn mot ens knogar idag.
Jag får iunte tag på min psykolog och jag vågar inte ringa mottagningen för att prata med någon annan.
jag har inte ork att gå igenom jobbsökning och intervjuer. Just nu vill jag bara lägga mig ner och sova.
Jag behöver fixa med A-kassan och skit, vilket jag tycker är svårt. Samtidigt som mitt gamla jobb försöker att blåsa mig på en halv månadslön.
Jävla fittor!
Man kan bokstavligen talat inte lite på en käft.
Förstår någon hure det känns att vara så här ensam och övergiven.
Jag antar någon förstår som är i samma sits som jag. mentalt instabil och arbetslös för första gången.
Jag har varken ork eller lust att ens dricka kaffe.
Rakbladet är skrämmande nära nu. Jag vill bara känna mig lugn och känna mig vakumpackad för några minuter.
Men jag vet att det är ett brott mot mina nära att lösa mina problem med kniven.
Det är inget brott mot samhället, men mot familj och vänner. Jag kan inte bestämma om det också är ett brott mot mig även fast det är en lösning...