Inte ensam längre i lägenheten

Har länge kännt mig förföljd. Inte bara utomhus så ser jag mig om då jag känner mig iaktagen.
Rädslan är nu att jag håller på att tappa kontrollen helt.
Varje dag när jag går upp så känner jag att jag knappt vågar gå ut i köket då jag hör att någon är där. Till slut så måste jag gå och kissa. Ibland så har jag inte vågat och jag har hållt mig längre än vad jag borde.
Jag lyssnar till ljuden i köket och till rösterna där ute. Jag springe rförbi köket in på toaletten och låser.
Rösterna upphör och det blir tomt i min lya.
Tyst, tomt....
Jag tror jag håller på att bli galen.
Rösterna kommer och går och kännslan av att inte vara ensam blir mer och mer påtaglig. Va är det som händer.
Jag tror inte på spöken ett smack mer än de jag har i skallen.
Vad håller på att hända mig?
Jag har flera gånger tittat på min katt när jag hör röster, men han reagerar aldrig. Om han hör något så är det något ute på gatan, men han reagerar aldrig på rösterna i lägenheten.
Jag hör aldrig vad de säger, de mumlar och viskar.

Jag är rädd

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0