hurtsoul

Var ute för med A första gången igår på mkt länge.
Middag, 2 glas vin och fint sällskap.
Han ska dock alltid börja prata om mitt välmående och vad jag bör, måste, ska göra för att bli bättre.
Han vill alltid prata om det som gör som mest ont. Och det slutar med att jag börja gråta, där, mitt bland människor som vill ha roligt.
Med skam, förödmjukelse och utkletat smink avslutas kvällen. Och dagen efter kan jag bara komma ihåg skam, förödmjukelse och utkletat smink.
Varför ska det alltid bli så? Varför behöver vi prata om min själ och mina handlinga när vi är ute och ska ha roligt för en gångs skull?
Det enda jag vill i det skedet är att beställa in den största och starkaste flaska alkohol baren har att erbjuda. Kosta vad det kosta vill!
För mig är allting svart eller vitt. Dricka alkohol eller inte dricka alkohol. Äta eller inte äta. Träna tills spyorna ligger lent i min munn elle rinte alls.
Men igår nosade jag på gråzonerna. Efteer 2 glas vin beställde jag in en ramlösa. Sen gick vi hem.
Succe börjar alltid någon stans. Och för mig börjar det med en ramlösa.
Istället för att bara minnas skam, förödmjukelse och utkletat smink så minns jag ramlösan också!!!!