hurtsoul

Har nu varit sjukskriven från arbetet i 1 månad och 8 dagar.
Inte på hela denna tiden har jag fått ett enda samtal från mina arbetskollegor, chef, sk vänner där man frågar hur jag mår.
Där av stryker jag dessa männsikor från mn lista sooms tår för - relationer att arbeta för.
Jag är inte förvånad. Jag känner ingen sorg ilska eller lättnad över detta. Jag känner inget. Jag är tom på känslor. Jag skiter i vilket längre. Omtänkt eller inte.
Det enda jag känner är besvikelsen att jag ens blev påtänkt. Att man ens övervägde att skaffa mig från första början.

Jag har lämnat alla mina medeciner hos min psykolog för att jag av en udds sekund kännde att jag kan bli bra från det självdestruktiva livet. jag lämnade dem för att jag var rädd att bli lämnad av ännu en psykolog jag tycker om  för att jag inte går in och visar alla mina kort och för att jag inte lägger all min vilja på att bli bra.
Jag lämnade min sista biljett till döden.
Dum och godtrogen så blev jag övertygad om att man ska kunna fixa mig. Men bara om jag hjälper till och drar mitt tyngsta lass.

Jag måste komma på ett sätt att skaffa nya tabletter och göra det som borde blivit gjort för länge sedan...