Bitch
Jag har aldrig hört ett pip om att jag på något sätt skulle vara otrevlig eller dryg. Igår var det första gången på mitt 26 åriga liv jag fick höra detta.
En jobbig dag och många dryga kommentarer som varit riktade mot mig (förmodligen omedvetet om man frågar berörd människa) Men enligt mig så finns det ett invadderat hat mot mig i denna personen. Efter ett X antal hintar av spydighet fick jag någ.
Ur mitt svalg bombaderas frasen:
- Om du har något elakt att säga kan du väl lika gärna hålla käften...
Enligt mig var kommentaren befogad och jag behövde döda de små bakterierna runt hennes käft och de bacillerna som hela ständiga tiden kommer ur hennes käft.
Det slog mig med stolthet att jag faktiskt vågat säga det som jag så många gånger velat säga men inte vågat.
Ramaskri utbröt. Direkt kallades man in på möte med chef, coach och häxan själv. och jag då förståss.
Mötet fortskred och det handlade om att jag inte kunde ta konstruktiv kretik som det heter så flott.
Försvarspansaret slets fram av mig och jag tycker själv att min inre försvarsadvokat hjälpte mig alldeles utmärkt.
Mitt svar på att jag inte kan ta konstruktiv kritik:
- Jag kan absolut ta konstruktiv kritik, men jag tar den när det väl är konstruktiv kritik. Inte när någon hoppar på mig med spydigheter och mördande blickar.
De gånger jag aldrig säger något om kretik man får så är folk nöjda. Men när jag väl säger ifrån och inte håller med så exploderar det för mig och jag kallas in på möte för att jag blir aggresiv.
Tro FAN at man blir aggresiv när man ständigt ha en som hökar över en och dreglar med sin missunnsamhet och kontrollbehov!
Inte ens min kärlek håller med mig om detta. Alla är emot att man får explodera och säga ifrån. Man ska tydligen sitta stilla och glo in i skärmen och endast hålla käften.
Att vara bitch är en del av samhället. men tydligen är det endast ok för vissa och inte andra.
Vet inte om jag har fel. Men jag exploderar i verbal aggretion mot folk istället för att snacka skit bakom ryggen på mina kollegor.
Och den handlingen gör folk rädda och stoppas svansen mellan benen och flyr bakom chefens rygg i detta fallet.
Jag tycker själv att konfrontera är mer mänskligt än att gå bakom ryggen på folk.
Har jag fel?
Vet inte hur länge jag kan leva med ensamheten längre
En jobbig dag och många dryga kommentarer som varit riktade mot mig (förmodligen omedvetet om man frågar berörd människa) Men enligt mig så finns det ett invadderat hat mot mig i denna personen. Efter ett X antal hintar av spydighet fick jag någ.
Ur mitt svalg bombaderas frasen:
- Om du har något elakt att säga kan du väl lika gärna hålla käften...
Enligt mig var kommentaren befogad och jag behövde döda de små bakterierna runt hennes käft och de bacillerna som hela ständiga tiden kommer ur hennes käft.
Det slog mig med stolthet att jag faktiskt vågat säga det som jag så många gånger velat säga men inte vågat.
Ramaskri utbröt. Direkt kallades man in på möte med chef, coach och häxan själv. och jag då förståss.
Mötet fortskred och det handlade om att jag inte kunde ta konstruktiv kretik som det heter så flott.
Försvarspansaret slets fram av mig och jag tycker själv att min inre försvarsadvokat hjälpte mig alldeles utmärkt.
Mitt svar på att jag inte kan ta konstruktiv kritik:
- Jag kan absolut ta konstruktiv kritik, men jag tar den när det väl är konstruktiv kritik. Inte när någon hoppar på mig med spydigheter och mördande blickar.
De gånger jag aldrig säger något om kretik man får så är folk nöjda. Men när jag väl säger ifrån och inte håller med så exploderar det för mig och jag kallas in på möte för att jag blir aggresiv.
Tro FAN at man blir aggresiv när man ständigt ha en som hökar över en och dreglar med sin missunnsamhet och kontrollbehov!
Inte ens min kärlek håller med mig om detta. Alla är emot att man får explodera och säga ifrån. Man ska tydligen sitta stilla och glo in i skärmen och endast hålla käften.
Att vara bitch är en del av samhället. men tydligen är det endast ok för vissa och inte andra.
Vet inte om jag har fel. Men jag exploderar i verbal aggretion mot folk istället för att snacka skit bakom ryggen på mina kollegor.
Och den handlingen gör folk rädda och stoppas svansen mellan benen och flyr bakom chefens rygg i detta fallet.
Jag tycker själv att konfrontera är mer mänskligt än att gå bakom ryggen på folk.
Har jag fel?
Vet inte hur länge jag kan leva med ensamheten längre
Kommentarer
Postat av: sofia
Sv ; Åh tack tjejen, glad jag blir! Kram
Postat av: Sofia
Jag förstod det tjejen. Blev så ledsen för jag kände igen mig själv så himla mycket och tycker inte att någon annan människa ska behöva gå igenom detta! Du kan höra av dig till mig via mail om du vill prata eller liknande! [email protected]. Kram på dig!
Trackback
