ny kontakt
var hos läkaren förra veckan. Man höjde dosen av medeciner. Känns helt ok. Ville att de skulle höja mer. Men det vågade jag ju inte säga min fega jävel.
Får kombinera tabletterna med rakbladet. Då kommer jag nog klara mig.
När jag gick från läkaren mötte jag den människa jag saknat så mkt så jag har gråtit blod för hennes skull.
Ylva, min gamla teurapeut. hennes hår hade växt och hon såg tärd ut. Vi växlade några ord sedan gick hon vidare.
Det gjorde ont att se henne, det gjorde ondare att säga hejdå.
jag har fått en ny kontakt på psykiatin. Elisabeth. Liten kvinna med glöd i ögonen. Hon bryr sig. Hon kommer och sätter sig i väntrummet med mig när hon ser mig. Hon pratar med mig och hon bryr sig.
Jag är rädd. Jag är rädd för att komma henne lika nära som jag kom nära Ylva. jag vet att en dag kommer de slita henne ifrån mig och jag komme råteruppleva känslan av att vara övergiven.
Jag vill ha en kontakt. men jag vill inte komma någon nära...
Hur fan ska man kunna gå på den tunna linjen??
Gränsen är tunn att vara brydd om någon än att endast ha en ytligt kontakt....
