hurtsoul

Äntligen har jag lyckats fly min vardag. Eller jag vet inte riktigt hur man ska se det. är det en flykt eller en möjlighet att få se sin situation på avstånd.
Det är min 8:e dag i barcelona och i morgon börjar min spanskakurs.
jag har hela tiden sett det som en självmords resa. jag har nog ändrat uppfattningen. Jag ser på mej själv som att jag lyckats bryta mej lös från min isfrysta tillvaro. Solen har tinat upp isen inom mej så jag nu kan röra mej. inte helt fritt. men jag har under den här veckan kunnat sträcka på min själs leder och lösgjort en del knutar från bröstet.
vet vet inte hur jag klarat av att göra det. jag tror jag lämnade bekymren hemma och så lite hopp i att faktiskt få chansen att få utrymmer för mina tankar. Ingen som stör mina tankar. Kraven, alla måsten, borde, och uppskjutningar av alla saker man måste, borde göra.
Denna veckan har jag inte haft några måsten eller borden. jo, nu ljög jag. jag har dragit mej upp i sängen genom övertygelsen att allt det jobbig har kvar hemma i ett väl igentejpat paket hemma i sthlm. Det svarta molnet som förföljer mej där hemma har inte lyckats vittra mej ännu.
Jag är ständigt på min vakt och försöker att vara berädd att ångesten kommer tillbaka precis när som helst.
Jag saknar Ylva. jag saknar Lina. och jag saknar Lisa och är orolig för henne. Lisa visade sej vara en lite guldklimp. jag hoppas hon finns kvar när jag kommer tillbaka.
Jag har alltid varit en tjej med starka principer och försökt göra allt jag förtagit mej att göra till 110%.  Studier, jobb, vänner, familj. Men aldrig har det handlat till att göra 110% för mej själv. jag har alltid kommit i andra hand. jag har alltid tagit ansvar i första hand för det som egentligen borde komma sekundärt. borde man inte i första hand se till sitt eget bästa och se till sitt eget välmående?
Idag släppte jag på priciperna. Gjorde något som i min värld alltid har varit och är kriminellt. Jag köpte mej ett paket cigaretter. Ställde mej på balkongen med en kaffekopp i ena näven och en cigg i den andra. Föreställde mej hur det skulle kunna kännas av att koppla av. Rökare ser alltid så fridfulla ut.
jag kalrade 3 bloss sen mådde jag illa och kände mej yr. Men det räckte för att jag kunde få en glimt av lugnet vanliga människor känner. kanske inte är den bästa idén att bli rökare. men 3 bloss kan inte göra nån skada. jag tränar, dricke väldigt lite alkohol, äter ganska nyttig nu mera. och 3 bloss kan ju kanppast vara en synd. Fast jag alltid har tyckt att det är synd att försöra hälsan med cancerpinar. onödiga utgifter och slöseri med tid. Men nu har jag förstått tjusningen i det.
jag hade inte medvetet tänkt att bli kronisk rökare. Som sagt, 3 bloss kan väl inte vara så förbannat farlig.
Den här veckan har annars handlat om eftertanke, bryta gamla mönster, glömma den tillbakadragna tjejen där hemma i sthlm. jag vill plocka fram den orädda flickan som finns här inne någon stans.  Hon visar sej lite då och då. Småpratat lite med  en försäljare av henna-tattoos på stranden. Visat sej i bikini, tränat varje dag, ätit nyttigt. Ser på spanskakursen som en möjlighet att knyta nya kontyakter och faktiskt lära mej något som jag själv vill. inte som i gymnasiet då det bara handlade opm vad regeringen tyckte att man borde lära sej.
nu är det JAG som bestämmer. Inte nån annan jävel!
Jag ber till Gud varje kväll att den här självkänslan kommer hålla i sig. Om Gud verkligen finns så är det bäst att vara på säkra sidan. bättre att be en lite bön än att strunta i att be den. Det kan ju göra någon skillnad i alla fall.
Veckan har också inneburit att jag tagit kontakt med en del människor som jag försummat under dessa år jag isolerat mej från omvärlden och fryst in mej i mitt egna lilla frysfack. Så väntas bara svar från dem. Ser det som att skaffa nya vänner. Gamla vänner kan bli nya vänner. Vill de inte bli mina nya vänner så innebär det att allt förblir som det är idag. det vill säga obefintliga vänner....