dödens stig
Bland kan jag intr rå för att tänka på hur det skulle bli om jag lätt livet rinna ur mej. Hur skulle det bli om man hittade mej död? Hur skulle allt bli om jag blev medvetslös eller apatisk och lev inlåst bakom psykets bommar?
Vilka skulle komma och hälsa på mej, hur ledsna skulle mamma och pappa bli. Hur lång tid skulle det ta för Johan att hitta en ny flicka att dela sin kärlek med? Skulle minou sakna mej eller ens förstå att jag var borta.
Skulle männsiskor i min när het ens bli ledsna, eller skulle de bara rycka på axlarna och gå vidare i livet?
Världen utanför fönstret skulle fortsätta precis som vanligt. Ingen skulle egentligen sakna mej. Familjen såklart men, det skulle väl gå över efter ett par veckor. Eller?
Dessa tankar borde det göra saker och ting lättare att avsluta.
Avskedsbrev som skulle innehålla de klassiska fraserna "Ni har inte gjort något fel, felet ligger hos mej"
begravning som skulle gå fort. Kremering med saknade organ som ä donerade till andra männsikor som behöver dem mer än jag.
Lite tårar från vissa av de närmaste. Sen skulle de värsta vara över. Folk skulle fortsätta gå till sina arbeten, Man skulle tänka på mej ibland, men inga märvärdiga tankar eller speciell stor sorg.
Efter några år skulle alla minnen av mej blekna och man kanske till och med förtränger att jag ens existerat i deras liv.
Att lämna livet skulle innebära en tragedi för familjen en kort period, men efter ett tag skulle nog sorgen blekna.
Men andra kring mej skulle nog endast skänka en tanke sen skulle livet fortsätta som vanligt.
Sorgligt att vara så lite brydd....
Vilken metod skulle då vara den minst plågsamma.
Hoppa framför tåget, eller svälja piller med sprit, eller kanske ta en heroinöverdos. Någon som provat men kanske misslyckats med sitt självmord som kan berätta känslan?
Ylva är övertygad om att dessa tankar är en flyktväg för att fly undan ångesten jag har inom mej. men jag vet inte. är det kanske så att jag vill få ett slut på mitt lidande. kanske är en flyktväg. Men det kanske också är så att det är den enda vägen att gå....Kommer jag någonsin få veta detta? eller håller jag på att gå på dödens stig?
Vilka skulle komma och hälsa på mej, hur ledsna skulle mamma och pappa bli. Hur lång tid skulle det ta för Johan att hitta en ny flicka att dela sin kärlek med? Skulle minou sakna mej eller ens förstå att jag var borta.
Skulle männsiskor i min när het ens bli ledsna, eller skulle de bara rycka på axlarna och gå vidare i livet?
Världen utanför fönstret skulle fortsätta precis som vanligt. Ingen skulle egentligen sakna mej. Familjen såklart men, det skulle väl gå över efter ett par veckor. Eller?
Dessa tankar borde det göra saker och ting lättare att avsluta.
Avskedsbrev som skulle innehålla de klassiska fraserna "Ni har inte gjort något fel, felet ligger hos mej"
begravning som skulle gå fort. Kremering med saknade organ som ä donerade till andra männsikor som behöver dem mer än jag.
Lite tårar från vissa av de närmaste. Sen skulle de värsta vara över. Folk skulle fortsätta gå till sina arbeten, Man skulle tänka på mej ibland, men inga märvärdiga tankar eller speciell stor sorg.
Efter några år skulle alla minnen av mej blekna och man kanske till och med förtränger att jag ens existerat i deras liv.
Att lämna livet skulle innebära en tragedi för familjen en kort period, men efter ett tag skulle nog sorgen blekna.
Men andra kring mej skulle nog endast skänka en tanke sen skulle livet fortsätta som vanligt.
Sorgligt att vara så lite brydd....
Vilken metod skulle då vara den minst plågsamma.
Hoppa framför tåget, eller svälja piller med sprit, eller kanske ta en heroinöverdos. Någon som provat men kanske misslyckats med sitt självmord som kan berätta känslan?
Ylva är övertygad om att dessa tankar är en flyktväg för att fly undan ångesten jag har inom mej. men jag vet inte. är det kanske så att jag vill få ett slut på mitt lidande. kanske är en flyktväg. Men det kanske också är så att det är den enda vägen att gå....Kommer jag någonsin få veta detta? eller håller jag på att gå på dödens stig?
Kommentarer
Trackback
