hurtsoul

Besök hos psykologen idag. Skulle ha antecknat situationer som får mig att må dåligt. och skriva ner de "Negativa automatiska tankar"  Så många gånger jag försökt att skriva ner dem, men allt flyter ihop till en gröt i mitt huvud och jag vet inte vad jag vill skriva. Jag får hemläxor varje vecka som innebär att jag ska skriva ner tankar och situatoner som får mej känna ångest.
Ska jag göra en sån grej vill jag lämna in en fullständigt ifylld blankett... Men när jag inte vet vad jag ska skriva så skiter jag i det...
Jag vill göra det perfekt... annars kan de bara vara!
Men tvärt om tyckte psykologen.
-I det här rummet behöver inget vara perfekt...
Svår sits för en perfeltionist!
Kommer till jobbet och utstrålar en negativ aura som syns på kilometers avstånd. jag hoppas bara att alla sitter kvar på sina platser och struntar i mej. jag vill att de behandlar mej som luft. För att slippa yppa mina negationer eller dra en lögn för att folk ska låta mej vara ifred.
Den osminkade sanningen är att jag vill att folk ska bry sig, men rädslan för att börja gråta bland folk har övertaget om mej. Bloggen är osynlig, inte en männiksa läser den. men vill jag blotta de här? Jag tror det, eftersom jag bloggar om det och folk kan gå in och läsa. men ändå så är det nog ett test på hur mkt folk egentligen bryr sej. Samtidigt så kan ju inte folk bry sej om de inte vet om att smärtan finns.
Livet blev så komplicerat. Vad är det som gör att jag fick bära detta tunga känslook?
Samtidigt när jag sitter hos psykologen så finns det så mkt jag vill säga, men jag kan inte få fram det. Jag vågar inte.
men va fan är jag så förbannat rädd för?