Livslust åt helvete

Min livsslust håller på att sippra ur mej. Känns som jag har små hål över hela själen där det sipprar livslust ifrån.
Vad ska jag göra? Jag går hos psykolog. Jag mår bra när jag är där . Men varför i helvete förmår jag mej inte att göra hemläxorna som hon ger mej. Skriva ner tankar, skriva ner hur sanningsenliga mina negativa automatiska tankar är.
Jag förmår mej inte att göra det som faktist kanske kan få mej att må bra. Eller bättre.
Varför kan jag inte ta åt mej åt komplimanger? Varför kan jag inte känna att folk faktist tycker om mig. Varför förvandlar jag alla snälla ord till något som är illa. Varför vill jag skära eller skada mej? Varför klarar jag inte skada mej själv? varför bryr jag mej om vad människor tycker och tänker om jag skulle göra det?
varför klarar jag inte att ta livet av mej om jag är rädd för vad folk ska tycka om det. jag kommer ju för fan va död innan de hinner att ens tycka och tänka något om mej! Varför vill jag ha stenkontroll över allt och alla?
Varför alla dessa varför?


PANIK!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0